Sandra-Louise

Igår trodde jag inte att det skulle vara mycket längre.
De ord som sades och alla tårarna som rann fick mig att tvivla.
Men på kvällen när älsklingen kom hem från jobbet med ett leende på läpparna,somnade jag i hans famn och
allt kändes som vanligt igen...

Idag har det varit en otroligt tråkig dag.
Så tråkig att jag tillåmed somnade när jag och Fredrik kollade på film.
Jag vet själv hur tråkigt det är att kolla på något själv,
men fredrik bara la en filt över mig och lät mig sova vidare ^^
Ialla fall tills han skulle kila iväg till jobbet.
Då satte jag igång med storstädning av lägenheten.
Damma lite där,pusta lite här,skrubba lite här å var, dammsuga å vaska överallt.
Hmm vad skulle jag nu göra??
Började rota bland mina skriv block från skolan och på en sida lös texten upp som guld.
Det var bara att sätta igång å leta bland mina skivor.
För här skulle dansas afro ;D
Tror jag glömt hur kul det var att dansa, för när jag väl satte igång var det svårt att stoppa mig själv.

Jag minns tillbaka på alla stunder med HF i dans salarna.
Allt det roliga vi hade och alla pass som fick en att vara glad som en solstråle resten av dagarna.
Dom gånger vi dansade/uppträdde tillsammans kommer finnas med mig livet ut.
Det var den absolut roligaste tiden jag haft, genom alla år man gått i skolan.
Jag saknar det otroligt mycket,
och minns än idag känslan av hur tråkigt det var på studenten att aldrig mer få vara med om det.
Trots allt gnabb som fanns mellan vissa så hade vi ändå alltid kul tillsammans på passen.
Jag minns tillbaka på alla stunder med Jazzgruppen.
Det går inte att beskriva hur roligt vi hade på dom 3uppvisnings "säsongerna" jag hann vara med om.
Bakom scenen stod alla nervöst och väntade på att äntligen få springa upp och dansa hattarna av publiken.

GOD I miss it! =(